Jag startade en affirmation redan för mer än ett år sen, jag kände att jag var klar på mitt nuvarande arbete, behövde gå vidare för luften pös ut mer och mer. Jag är idag tacksam att jag lever ett känslomässigt nyktert liv. Förr flydde jag snabbt bland arbeten eller annat när det var kaos inuti. En reflektion slog mig att jag idag kan tänka på ett annat sätt. Att faktiskt kunna skilja på de där två sakerna. Är det flyktdjuret i mig och vad behöver jag göra isåfall eller är det helt enkelt så att det faktiskt är advekvat att släppa taget. Och när det är så är processen ganska lång. Först komma fram till att det är dags, landa i det och ha tillit till processen. Det ska dyka upp ett jobb jag faktiskt vill söka. Och sen såklart komma så långt att bli erbjuden tjänsten och självklart känna att ja, jag vill ha den!
Det har hänt sen sist jag skrev, det blir rätt sällan.
Det nya startar i februari då jag har 3 månaders uppsägning. Det kan iofs vara skönt på sitt vis.
Och jag måste ändå nypa mig lite i armen att de faktiskt valde Mig! Jag trodde det var kört. Som autistisk är det inte direkt förnöjsamt att sitta på en intervju och ha allt fokus på sig själv samt svara på frågor som inte är de bekvämaste alltid.
Plus i kanten att jag höjde lönen ett snäpp vilket såklart är en bonus. Och väldigt skönt att slippa pendla!
Imorgon lägger jag på min uppsägning i brevlådan. Sen är det nedräkning!
Kommentarer
Skicka en kommentar